Yla.nu

(bild från övningen, med ljuset tänt...)

I torsdags var det träning på en industritomt. Jag vill börja köra lite mer taktik så jag ville inte veta vart figgarna låg och bara ha två figuranter på ett större område.
Det hade snöat i två dagar, vägarna på området var plogade men resten var begravt under snö. Fick ett område att söka av. Gick då ner i vind och tänkte att jag skulle ta det som låg längst ner i vind först och sedan jobba området uppåt. Direkt efter start får dock Yla intresse på en liten kur med halvöppen dörr. Hon kollar snabbt av kuren men lämnar sedan och fortsätter in i området, skit tänker jag. Hon var rätt ivrig i söket så jag trodde omedelbart att hon struntade i figgen ett då den var gömd. Hon springer istället in i ett byggtält. Genom öppningen ser man bara kompakt mörker. Efter en liten stund kommer hon glatt ut med rullen. Efter lite strul kommer hon till mig, jag kopplar på och kör påvis. Efter belöningen går jag tillbaka till starten och skickar om. Nu visar hon inget intresse för kuren, bekräftar att den är tom men får då veta att de kollade i kuren då de la ut figgarna så där fanns vittring. Söket fortsätter. Jag petar lite och skickar henne mot nedre kanten av området, vill vara säker på att hon haft möjlighet att få vittring. Sedan jobbar jag uppåt mot vinden. Nu får hon vara friare i sitt arbete då jag litar på att hon har goda chanser att få vittring. Efter ett litet tag springer hon in i ett nytt tält, kommer ut med rullen, kommer genast hela vägen fram och lämnar av.

Lördags övning
Idag fick jag vara med på kursens övning. Området var en kulvert under en skola. Området var okänt och helt mörklagt. Vi jobbade i par så jag gick tillsammans med ett färdigt ekipage. Efter att sökt starten av området med kopplade hundar så bedömde vi orådet som tillräckligt säkert för att låta hundarna arbeta lösa. Sen turades vi om att köra hundarna i de olika delarna av området. Först skickades ena hunden in i en del sedan den andra på samma område så att alla delar vart avsökta av båda hundarna. Var kul att se Yla jobba nära en annan hund utan att störas. På vissa ställen jobbade de lösa samtidigt och i stort sett möttes vid figgarna. Den andra hunden fick första figgen, Yla visade starkt intresse men fick bara se på när figgen vart hittad av den andra hunden. Det märktes att hon vart mer taggad av det. Så när vi går i korridoren så ser jag hur hon hoppar in i ett hål i väggen. Jag kollar in och ser hur hon jobbar i ett område fullt med grus. Gruset når nästan till taket i ena änden av rummet, där ser jag i ficklampsskenet hur hon jobbar mot taket. Det är tydligt att vittringen ligger i taket men fggen ligger inte där. Till sist så löser hon det dock och finner sin första figge i en utrymme i ena hörnet av rummet. Då figguranterna inte har några lösrullar så kryper jag fram till figguranten och bärgar denna. Yla ser lite förbryllad ut över konceptet, figgen var en okänd ungdom, det fanns ingen rulle och hon får ingen belöning.
Vi fortsätter jobba och jag kan konstatera att det totala mörkret (förutom ficklamporna), den dammiga miljön, den andra hunden, okända figgar och ett figurant arbete som inte liknar övningen ingen av dessa störningar verkar påverka Ylas arbete. Nästa två figuranter hittar hon i ett avspärrat område. Avspärrningen betyder att hunden får gå in men inte föraren. Jag skickar in henne från ena änden. Området är fullt av skolbänkar och en massa andra möbler huller om buller. Yla jobbar bra  och säkert i miljön. När hon hittar figuranterna så måste jag begära tillstånd att få gå in efter jag fått det så kryper jag in i området, då ser jag Yla som är på väg från ena figgen mot mig med en träbit i munnen, i brits på rulle har hon improviserat!
Efter att alla figguanter hittats och lämnats av så får vi veta att vi missat ett område. I mörkret så gick vi förbi ett hål i väggen utan att se det. Jag lyfter upp Yla och skickar in henne i hålet, efter ett tag så kommer hon ut igen, med en vante i munnen!
Kanon avslut på en jättebra övning. Hon har varit lite skällig och jobbig i vardagen den senaste veckan, är precis som hon känner på sig att det betyder mer för mig nu med förträffarna, kändes otroligt bra att se att detta inte färgar söket.
Efter övningen så vart det lunch och efter den så körde vi träning i kulverten, nu tände vi ljuset, och Yla fick tre figuranter med lösrulle och köttbullar. Körde med lite större avstånd mellan mig och Yla för att göra det lite tydligare för Yla att hon måste komma hela vägen med rullen, gick bra och jag såg till att inte hjälpa henne med beröm på invägen med rullen.  

Hehe blir månadsuppdateringar nu ;)
Kändes som det var på väg upp i slutet av 2009, måste säga att januari känts som en bekräftelse på det. Lade kvällsstudierna på is under den här terminen, vart lite mycke förra terminen, är dock rätt stolt att jag klarade av 50% studier på kvällstid, sen var det förstås grymt intressanta kurser. Under våren blir det ett nytt försök att komma in på en räddningskurs, angränsar till självplågeri då sannolikheten att komma in känns nära noll. Yla har verkligen växt på det här året och i söket är hon grym just nu, men tyvärr så är ju kraven för kursen satta utifrån att hunden skall kunna fungerar i en internationell styrka och där är hon inte. Men man kan ju drömma lite.
Sökträningen går iaf kanon, vi håller på och nöter med lösrullarna, går kanon, projektet nu är att få henne närmare mig då hon lämnar av rullen, hon lämnar den snyggt i handen, men sen är hon som en tvål när man ska koppla på för påvis. Har i veckan övat att hon ska hålla rullen längre hos mig, alltså bara sitta i utgångsposition med rullen. Det ä skitsvårt. Är en svår övning, men jag misstänker att jag har extra problem då jag varit för nöjd med hennes snabba avlämningar. Har läst att man lätt fastnar om man inte ökar svårigheten på momenten hela tiden, dvs det ska inte gå för fort, men nöjer man sig en låg nivå och nöter samma beteende så kan man fastna. Samtidigt är jag rädd att jag ökar kravet i söket för fort, har en så underbar glädjefylld apportering där så jag vill  inte lägga på för mycke krav.
Fick det stora privilegiet att åka på skarpt uppdrag i början av månaden. Inte med egen hund utan som hjälpförare till ett certat ekipage. Uppdraget gällde en befarad död person så det var inte så roligt uppdrag. Vi fann ingen, men fick väldigt mycke uppskattning för våran insats från de anhöriga. Var väldigt lärorikt att vara med och man kände verkligen att det här är något man vill göra mer. Vi får väl se vad som händer framöver.
Har även hunnit med att vara och hjälpa till på ytterligare ett slutprov. Även det är väldigt lärorikt, man får se vad som händer med kända ekipage under stress, men även se okända ekipage med andra hundar och ofta annan typ av karaktär på söket. Man inser att utbildningen färgar hur man arbetar med sin hund.
Sökträning  
Har missat skriva en massa träningar, men nu ska jag skriva om lördags träning. Vi var inomhus! Första träningen utan mössa på evigheter. Var en lagerlokal full med gods. Hundarna vart uppbundna i ett litet rum. Yla skötte sig och tuggade inte på kopplet. Hon fick inte köra förens efter lunch så hon låg i tre timmar innan aktivitet (hon fick förstås en lunchpromenad).
Första figgen låg under en lucka i golvet. Jag satte på Yla tjänstetecken men gjorde ingen start procedur. Hon sprang raka vägen till luckan fick vittring och vek av vänster. Hon kom snart tillbaka och provade en annan riktning, när hon kom tillbaka så vart hon stående rakt över luckan, man såg hur nosen arbetade och hur hon stod och funderade på vart det kunde komma ifrån, sen sänker hon nosen klockrent! Lösrulle och bra påvis. Sedan en figge öppen bland hyllorna. Nästa figge låg inne bland en massa lådor. Hon lokaliserade snabbt, men sen var det som ett Z mellan lådorna in till figgen, detta betydde att hon fick backa hela vägen ut med rullen, vilket hon gör! Sista figgen ligger bland andra lådor, här har hon svårt att lokalisera. Efter att sprungit samma lov tre gånger kallar jag in henne, klappar om henne och säger att hon e bäst, sen springer hon ut och plockar figgen. Hon hade löst det utan stöttning men då det var fjärde figgen så ville jag att det skulle gå med fart på även den. Efter de fyra figgarna fick hon vila ett tag innan hon fick två till i ett annat område. Även dessa gick bra förutom att jag krånglade vid en markering, varpå hon tar rullen med sig tillbaka till figgen. Kändes inte som någon jätte katastrof, sista figgen vart kanon då satte hon sig nästan med rullen i utgångsposition då jag skulle koppla på.

Gott Nytt år!



Nu är vi inne på finalen på ett på de flesta plan turbulent år. Känns som om det gågna året varit gånger tre, både med avseende på "jobbighet", gungig ekonomi, oflyt, sena besked (från min sida), och allmänt stök, men framför allt på "skojighet"! Har haft flera riktiga superögonblick som verkligen gjort 2009 något extra.
Då det här är Ylas sida så måste jag ju ranka hennes sök comeback som en klockren bubblare på topp tio tillsammans med sökövning med sjöräddningssälskapet, läger i Nynäshamn med supertrevliga träningskompisar och så två veckors bilande i norrland, med tältboende fjällvandring och bad i forsen (för vissa ;) Och så 1:a i Akita Inu Sällskapets klubbmästerskap i lydnad. 

 

Träningsmässigt har det varit ett grymt lärorikt år, känns som man fallit från ett skapligt högt träd och lyckats slagit huvudet i de flesta grenarna på vägen ner, men inget ont som inte har något gott med sig.
 


Känns som en del bitar faktiskt föll på plats och framför allt känns det som vi hittat den där bra kontakten även på träningen.
Något som jag varit absolut underkänd på är ju hemsidan, gått från veckovisa uppdateringar till varannan månad, skärpning!
Ja för er som är nyfikna så är det bara att samla alla superlativ från tidigare månader och putta in dem på de senaste två så får ni en bra bild, det går helt enkelt super nu. Söket fungerar bra, lydnanden har vilat lite, men apporteringen och läggandet är toppen, finns ju lite annat, men... Till vardags så märks det verkligen att hon vuxit, hon reagerar förståss på konstiga saker i omgivningen men bara genom att kolla av, ofta kort, inget skall (eller jo nån gång ibland). Veckorna innan jul så vari vi på julmarknaden i gamla stan, åkte kommunalt, mycke folk, men Yla ligger och sover på tuben, nosar på folk och sticker in huvudet i de bodar där det serveras goda saker (våfflorna var bäst!)
Nu känns det som det är på topp inför det nya året, bilderna kommer från roadtrippen och är stulna av syster!

 

Phu, vilken höst...
Har varit full fart hela hösten, men inte blivit något på sidan. En kvällskurs har krockat med räddningsträningen så det har varit mindre av det på ett tag. Har kört mer spår och precis börjat med uppletande, på lydnaden jobbar jag mycket med mig själv. Har kört mycke lek i träningen för att kunna styra motivationen bättre, har fungerat super, får ännu mer kontakt i vardagen nu. Har gjort en hel del tavlor i både lydnaden och spåret, men det märks att Yla blivit äldre och jag lite mer uppmärksam, för nu lyckas jag många gånger justera under träningarna utan att förstöra för mycke. 
Räddningen har entligen flyttat till torsdagar och så får vi vara med på sidan av vid kurserna på lördagar, så nu har det blivit sök igen, och det går super. Även här så gör jag massa tavlor, men Yla har sån otrolig arbetsvilja just nu att det går att rätta till dem. Förut vart hon lätt förvirrad om jag höll på och fixade och då la hon bara av, nu kämpar hon vidare, kanon!
Håller på med markeringsövningar och det går riktigt bra, är lösrulla än så länge.