Phu, vilken höst...
Har varit full fart hela hösten, men inte blivit något på sidan. En kvällskurs har krockat med räddningsträningen så det har varit mindre av det på ett tag. Har kört mer spår och precis börjat med uppletande, på lydnaden jobbar jag mycket med mig själv. Har kört mycke lek i träningen för att kunna styra motivationen bättre, har fungerat super, får ännu mer kontakt i vardagen nu. Har gjort en hel del tavlor i både lydnaden och spåret, men det märks att Yla blivit äldre och jag lite mer uppmärksam, för nu lyckas jag många gånger justera under träningarna utan att förstöra för mycke. 
Räddningen har entligen flyttat till torsdagar och så får vi vara med på sidan av vid kurserna på lördagar, så nu har det blivit sök igen, och det går super. Även här så gör jag massa tavlor, men Yla har sån otrolig arbetsvilja just nu att det går att rätta till dem. Förut vart hon lätt förvirrad om jag höll på och fixade och då la hon bara av, nu kämpar hon vidare, kanon!
Håller på med markeringsövningar och det går riktigt bra, är lösrulla än så länge. 

Dags att göra något åt samvetet ;)

Är väldigt dåligt med uppdateringar här. Har varit sporadiskt med sökträning och lydnadsträningen är rätt så ostrukturerad just nu så det är svårt att skriva om den. Nåja status på söket är i alla fall att det fungerar super. Har kört en del intresse övningar på rullen på sidan om söket så nästa gång i söket så blir det återstart på den. Överlag så känns Yla mycket mer balanserad igen och förvånar mig mellan varven med att hoppa upp på främmande människor för att tigga godis, mycket positivt.

Lydnaden är som sagt lite planös, men idén har i alla fall varit bakdelskontroll för att få ordning på hennes svängar. Har kört en hel del backa övningar och balansera på bakbenen. Tyvärr måste jag erkänna att jag säker kunnat hoppat ett år av miljöträning om jag gjort detta tidigare! Jag har ju sett hela tiden att hon har svårt med att koordinera bakbenen i miljö, men försök fixa detta i miljön. Nu när vi tränat bara att styra hennes bakdel så har koordinationen kommit av sig själv. Sedan halka övningarna så är det här den absolut största och snabbaste förbättringen hitintills!

Så nu vet jag i vilken ände man börjar träna koordination ;)

En del i att hemsidan fått lida är att jag kör en kvällskurs i etologi och en distanskurs i djurens signaler. Det hela började i somras då jag började kämpa mig igenom tegelstenen lydnadsträning i teori och praktik. En mycket bra bok, om man är väldigt intresserad av att klickerträna sin hund i lydnad (det är dock ingen direkt lingvistisk upplevelse ;). Boken börjar med lite grundläggande beteendebiologi vilket var ungefär som att hoppa i en isvak för en annan. Tyckte att jag innan hade rätt bra koll på hundetologi och klickerträning men det är de små detaljerna som gör skillnaden. Helt plötsligt hittade jag förklaringar på sånt jag kört fast på och fann en begräppsvärld där det helt plötsligt fanns verktyg att använda för att koppla ihop företeelser som jag upplevt men inte förstått hur de hängt ihop innan.

Jag hade redan innan använt mig av klickern och sett att operant inlärning är en helt överlägset sätt att lära in beteenden. Men det är avsiktligt en lära där man inte tar hänsyn till vad som händer i djuret utan endast beteenden som svar på olika stimuli.

Skulle kunna försöka att lösa alla mina problem med de metoderna (finns många som gör så och lyckas alldeles utmärkt) men jag drivs inte så mycket av resultatet i enskilda beteenden (även om det är häftigt) som den där kicken som man får när samarbetet mellan människa och hund fungerar. Det är den kontakten som man förhoppningsvis upplever med sin hund även i vardagen.

<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

Apropå etologi så har Yla flyttat in under sängen igen, hon bor där två gånger per år troligen i slutet av sin skendräktighet.

Snacka om offline semester!

Var lite trött på sidan och så har det gått väldigt upp och ner med träningen så jag kände att jag ville ha lite hemside semester... Vart lite väl lång sådan.

Den verkliga semestern började med att Yla gick in i löp och i samband med det så vart hon rätt knepig med främmande människor. Hade gått så bra innan, söket hade börjat lossna så smått, men nu visade hon räddsle-beteende i vardagen och gömde sig bakom mig vid ett par tillfällen. Tog semester från söket, körde spår istället och så lite lydnad och en del cirkuskonster för att träna tajmning med klickern och för att ha skoj förstås.

Spåren har gått mycket bättre nu med föremål i spåren hon är mycket noggrannare med spårkärnan. Dock så får jag mellan varven idiotspår då hon antagligen byter till viltspår eller vad vet jag, hon fortsätter spåra men bortåt, långt bortåt.. Är svårt att veta när hon byter ser ingen större förändring i hennes spårarbete. Har testat både att stoppa henne vid byten och att låta henne spåra så att hon ska lära sig att det inte finns någon belöning i viltspåren (eller vad hon nu håller på med). Ingen taktik fungerar speciellt bra. Avbryter jag henne så börjar hon fuska då går hon rätt spår till det blir lite svårt då slutar hon jobba och väntar på att jag ska visa på spåret. Låter jag henne spåra på viltspåret går hon upp i tempo och belönar sig själv. Är trist för de flesta spåren går kanon, då är hon spårnoga och exakt, apporterar pinnarna och är inte glad när grisörat är uppätet och spårarbetet är över.

Den största semesterupplevelsen var en 2veckors biltur i norra Sverige. Orkar inte beskriva den i detalj, men jag ska lägga ut lite bilder och kort text senare i veckan.

Efter semestern så kändes Yla i balans igen så jag vågade prova söka med henne och hon gick helt kanon. Körde en figge i fredags och så tre på lördagen. De på lördagen var i ruinstaden på Rosersberg, de låg högt och med bra vind men avsiktligt lite kluriga i miljön, det var kul att se hur Yla ansträngde sig hela vägen, jobbade i alla legor och jag fick släpa henne ifrån området då hon ville köra mera. Jag vet att det låter vansinnigt i text, halvårs uppehåll och sen svåra figgar, men jag vågar nästan påstå att envishet tycks vara en självbelöning i detta djuret, och då menar jag inte bara i söket ;)

Äntligen

Var och sökte med Yla i helgen, och det gick! Hon sökte!

Var ute på fredagen och spårade, testade en ny grej med syrran, lät henne köra lite lydnad med Yla, tanken var att dels trigga Yla men också att träna själva kontakten med figguranten så att den biten är löst för Yla när hon sen ska söka. Jag såg till att gå in och bryta Yla när hon hade som roligast och sen fick hon se hur syrran sprang iväg. Hade nästan svårt att hålla Yla! När Syrran sprungit några meter så vände jag runt på Yla så att hon inte såg exakt vart hon gömde sig, Sedan släppte jag Yla direkt. Vi hade sett till så att legan låg i lite sne motvind så när Yla sprang åt det håll som syrran sprungit så fick hon hennes vittring i vinden. Gick kanon. Jag körde inget mer sök den dagen. På söndagen vart det heldag. Körde med två andra figguranter, först lite kontaktövning sedna försvann figgarna. Släppte Yla lös, inte helt smart, hon sprang runt vitt och brett över området. Jag lät henne dock jobba, även om det vart onödigt fladdrigt så jobbade hon intensivt hela tiden och när hon hittade figgen så sprang hon fram tveklöst! Nästa figge körde jag ungf lika men då körde jag henne i koppel så att det vart vindstig tills hon fick vittring, först då kopplade jag loss. Ska minska tiden med figgen innan till nästa sök, men fortsätta på det sättet tills jag känner mig säker på att hon inte känner sig osäker på att springa fram till figgarna. Ska köra med lite mindrre antal figgar och lite mer jobb på varge sök känns som det triggar henne.

Var i väg idag och körde spår och lite lydnad. Lydnaden vart hopp över hinder och fritt följ med läggande. Går verkligen framåt med hoppandet. Låter henne räkna ut själv vad hon ska göra med hindret så idag behövde jag bara gå mot hindret så sprang hon fram och hoppade över.

Körde ett kort spår 150m med sex spårapporter och avslut. Gick helt otroligt bra. Fick värdens aha upplevelse. Hon har altid spårat bra, men varit lite slarvig med spårkärnan. Resultatet är att hon går bättre på svårare spår. I dygnsgamla spår kan jag oftast se skillnad på kärnspår och när hon går i vindavdrift, men i de enkla spåren på bra underlag lyfter hon gärna nosen, ökar tempot och missar vinklar och går fel. Men nu med spårapporterna så såg jag hur hon på ett spår med bara två timmars liggtid, missade spårkärnan på ett ställe med bara en meter och då omedelbart rättade till sig så hon hamnade i kärnan. Resultatet vart ett tydligt spårarbete där jag kunde känna när hon var rätt. Dessutom hade hon roligt. Hon hade fortfarnade ett lungt och säkert spårtempo men en helt annan entusiasm i spåret. Ska utnytja detta till nästa spår och se till att ha stor variation i avståndet mellan apporterna så hon lär sig att jobba bra hela tiden.