Lärorik helg
Har varit på helgläger i Skåne. Vi var några från Stockholm som åkte ner till ett gäng i Åhus- trakterna som sysslar med sjöräddning. Vi var där för att få tips och ideer då det är en grupp med mycket bra erfarenheter av räddningshund och hund i allmänhet. Gruppen leds av Thomas och Cajsa. Vi anlände på fredagskvällen till skolan där vi skulle bo. Vistelsen inledes av lite allmänt snack, vi vart förhörda gällande våra hundar, hundsyn och hur vi är som personer. Jag förklarade att jag var lite orolig för att Yla skäller på folk och beter sig blygt, jag erkände att det är lite lösa boliner och att jag prioriterar bra kontakt före rang… Resterande dagar användes till lite olika övningar där vi körde lite olika övningar och fick massor av bra tips gällande räddnigsträning. Dessa tips fyllde många hål i mitt träningspussel, det satte en del lösa bitar på plats och kommer antagligen vara avgörande bitar för vidare resultat inom träningen. Väl tillbaka hemma så gick jag en bra tur med Yla, hon fick vara lite ledig och jag gick och klurade över helgen. Jag har nämligen sett en sak som jag visserligen sett tidigare men nu ännu tydligare. Jag har noterat hur Yla testar varenda person som agerar med henne. Det jag såg var hur Yla reagerade mot en av figguranterna från Skåne. Hon hade inte tidigare agerat med Yla utan låg figge i en traktorvagn. Yla fann hennes vitring fick springa fram fick ett mycket proffsigt bemötande med lek och godis, helt perfekt. När söket var klart och det var hopp och lek så försökte samma figgurant ta kontakt med Yla som svarar med skall. Samma sak har jag sett förut. Skillnaden var att figguranten gjorde allt rätt, ändå så fortsatte Yla mobba henne, även dagen efter! Jag har sett Yla göra det på flera personner i vardagen tekniken är effektiv och kan verkligen få personer att kräla i gruset innan de ger upp och lämnar Yla ifred, dvs i Ylas ögon bekräftar att Yla bestämmer vem hon ska hälsa på. När jag går och tänker vidare på helgen så inser jag att hon testat samtliga i gruppen, och speciellt mig. Jag inser att jag gått på en klassisk mina och vägrat insett hur pass prövande Yla är. Insåg en del om helgen som jag inte fattat förens nu! Lördag morgon möter Yla Thomas, hälsar glatt med pussar, testar Thomas med skall, ingen reaktion. Morgonens träning börjar. Yla tas ur bilen, Thomas och Cajsa testar Yla, Yla testar Thomas och Cajsa, hon konstaterar att ingen tycks reagera på hennes skall, självklart är det inte det enda hon läser. De gamla kändisarna i gruppen testas, Yla hoppar på samtliga, ingen reaktion. Hon ser till att ingen hinner ta kontakt med henne, hon initierar all kontakt. Cajsa ställer sig över Yla och initierar kontakt med tydlig dominans. Yla svara med underkastelse genom att rulla över på rygg. Dagen fortsätter, Yla får en vindmarkering med Cajsa som figgurant, då lek initieras så leker Yla glatt (hon fått godisbelöning vid all träning innan då hon vägrat leka). Dagen fortsätter med flera bra övningar. På kvällen händer det jag beskrev med figuranten som försöker kontakta Yla. På söndagsmorgonen blir det lite vardagslydnad. Husse glädjs åt att kunna ta Yla ur bilen helt lös och utan belöning få henne att gå fram till ett bord, lägga sig ovanpå och ligga kvar trots att husse backar några metar ifrån. Yla läser sin husse, och lyder helt utan godis, bara med verbalt beröm och lite kel. Sedan går husse längre bort. Yla känner sig inte lika bunden av husses kommando längre utan provar gå ner från bordet. Osäkerhetsslick? Husse tillrättavisar, berömmer med kel, inget godis. Yla ser ut att fatta läget. Alla förare lägger sig på gräset, kyrkklockorna i den närbelägna Kyrkan börjar ringa. Belastningen av gårdagen, kyrkklockan och husses kommando blir för stort, Yla lämnar bordet. Den här gången tänker hon inte återvända. Yla har troligtvis fattat galoppen, bordet handlar inte om belöning, det är ingen rolig lek, det är ett krav från husses sida som hon inte riktigt kan hantera. Resultatet blev idiotryck. Utvägen är att ignorera alla husses kommandon, hålla sig precis utom räckhåll, sno saker, äta kattskit och rulla sig i detsamma. När det hela till sist blir tråkigt låter hon koppla sig. Reaktionen har förekommit vid ett par tillfällen förut, men aldrig så länge och hon har aldrig varit så tveksam att komma fram till mig. När hon till sist gav upp så gav hon inga tecken på att vara orolig då jag kopplade henne. Sedan åker vi till ett nytt område. Vi lägger spår, och sedan gör vi ett spontansök. Figgen är en redan känd figge. Yla ska precis sätta sig och skita då hon får figgen i nosen. Hon väljer att springa fram. Yla brukar belönas med godis men figgen erbjuder en leksak, Yla testar ett tag innan hon drar. Figgen kämpar, krälar runt i gruset och gör sig till. Yla sätter sig och skiter. När figgen börjar låta lagom mör så tycker väl Yla att man kan ju testa igen, och tänk då kommer det mjukost ur figgen, Yla stannar kvar! Nästa figge är Cajsa, Det är ju en person man bör lyssna på, hon får bestämma belöningen, lek först godis sen! Resonemanget ovan är förståss överanalytiskt, det personifierar Yla, detaljerna är mina egna funderingar, men det som var tydligt var att en till synes liten ändring i auktoritet gav ett ganska direkt svar från Ylas sida. Initialt till det bättre då jag kände bättre kontakt då man tog bort godis, men till sist blev pressen lite för stor och då kände hon inget förtroende för mig och vågade inte ta kontakt. Jag måste vara tydligare i mitt ledarskap i vardagen för att kunna lyckas på träningarna. Kändes grymt bra att känna förtroende för henne och att hon stog upp på min krav i miljöträningen utan att jag vart godisautomat, måste dock gå lite varligt fram. Det andra är att jag måste gå till botten med hennes figge relation, vi fick lära oss ett bättre system för hur figgar ska agera, men jag tycker mig ana att Yla anser att det är hon som bestämmer hur hon ska bli belönad. Första steget blir öppna figguranter så jag kan se om det är ett generellt problem, eller om det bara är vissa personer som hon kör med. Hon lekte med figgar hon inte träffat innan med, så det kan vara ett inbillat problem. Resultatet av helgen var att jag lärde mig mer än vad jag först förstått, både gällande räddning men framför allt gällande relationen med Yla överlag. Nu kommer utmaningen att försöka omsätta det till praktik. Var i alla fall en riktig energikick för hunderiet! Yla gick mestadels mycket bra och som sagt utvecklingen var påtaglig.
This e-mail address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it
|
