Äntligen

Var och sökte med Yla i helgen, och det gick! Hon sökte!

Var ute på fredagen och spårade, testade en ny grej med syrran, lät henne köra lite lydnad med Yla, tanken var att dels trigga Yla men också att träna själva kontakten med figguranten så att den biten är löst för Yla när hon sen ska söka. Jag såg till att gå in och bryta Yla när hon hade som roligast och sen fick hon se hur syrran sprang iväg. Hade nästan svårt att hålla Yla! När Syrran sprungit några meter så vände jag runt på Yla så att hon inte såg exakt vart hon gömde sig, Sedan släppte jag Yla direkt. Vi hade sett till så att legan låg i lite sne motvind så när Yla sprang åt det håll som syrran sprungit så fick hon hennes vittring i vinden. Gick kanon. Jag körde inget mer sök den dagen. På söndagen vart det heldag. Körde med två andra figguranter, först lite kontaktövning sedna försvann figgarna. Släppte Yla lös, inte helt smart, hon sprang runt vitt och brett över området. Jag lät henne dock jobba, även om det vart onödigt fladdrigt så jobbade hon intensivt hela tiden och när hon hittade figgen så sprang hon fram tveklöst! Nästa figge körde jag ungf lika men då körde jag henne i koppel så att det vart vindstig tills hon fick vittring, först då kopplade jag loss. Ska minska tiden med figgen innan till nästa sök, men fortsätta på det sättet tills jag känner mig säker på att hon inte känner sig osäker på att springa fram till figgarna. Ska köra med lite mindrre antal figgar och lite mer jobb på varge sök känns som det triggar henne.

Var i väg idag och körde spår och lite lydnad. Lydnaden vart hopp över hinder och fritt följ med läggande. Går verkligen framåt med hoppandet. Låter henne räkna ut själv vad hon ska göra med hindret så idag behövde jag bara gå mot hindret så sprang hon fram och hoppade över.

Körde ett kort spår 150m med sex spårapporter och avslut. Gick helt otroligt bra. Fick värdens aha upplevelse. Hon har altid spårat bra, men varit lite slarvig med spårkärnan. Resultatet är att hon går bättre på svårare spår. I dygnsgamla spår kan jag oftast se skillnad på kärnspår och när hon går i vindavdrift, men i de enkla spåren på bra underlag lyfter hon gärna nosen, ökar tempot och missar vinklar och går fel. Men nu med spårapporterna så såg jag hur hon på ett spår med bara två timmars liggtid, missade spårkärnan på ett ställe med bara en meter och då omedelbart rättade till sig så hon hamnade i kärnan. Resultatet vart ett tydligt spårarbete där jag kunde känna när hon var rätt. Dessutom hade hon roligt. Hon hade fortfarnade ett lungt och säkert spårtempo men en helt annan entusiasm i spåret. Ska utnytja detta till nästa spår och se till att ha stor variation i avståndet mellan apporterna så hon lär sig att jobba bra hela tiden.