Yla.nu

Ylas sida om Akita, eftersök och räddningshund

Jag lever! PDF Print E-mail
Written by Andreas   
Monday, 31 August 2009 20:11

Snacka om offline semester!

Var lite trött på sidan och så har det gått väldigt upp och ner med träningen så jag kände att jag ville ha lite hemside semester... Vart lite väl lång sådan.

Den verkliga semestern började med att Yla gick in i löp och i samband med det så vart hon rätt knepig med främmande människor. Hade gått så bra innan, söket hade börjat lossna så smått, men nu visade hon räddsle-beteende i vardagen och gömde sig bakom mig vid ett par tillfällen. Tog semester från söket, körde spår istället och så lite lydnad och en del cirkuskonster för att träna tajmning med klickern och för att ha skoj förstås.

Spåren har gått mycket bättre nu med föremål i spåren hon är mycket noggrannare med spårkärnan. Dock så får jag mellan varven idiotspår då hon antagligen byter till viltspår eller vad vet jag, hon fortsätter spåra men bortåt, långt bortåt.. Är svårt att veta när hon byter ser ingen större förändring i hennes spårarbete. Har testat både att stoppa henne vid byten och att låta henne spåra så att hon ska lära sig att det inte finns någon belöning i viltspåren (eller vad hon nu håller på med). Ingen taktik fungerar speciellt bra. Avbryter jag henne så börjar hon fuska då går hon rätt spår till det blir lite svårt då slutar hon jobba och väntar på att jag ska visa på spåret. Låter jag henne spåra på viltspåret går hon upp i tempo och belönar sig själv. Är trist för de flesta spåren går kanon, då är hon spårnoga och exakt, apporterar pinnarna och är inte glad när grisörat är uppätet och spårarbetet är över.

Den största semesterupplevelsen var en 2veckors biltur i norra Sverige. Orkar inte beskriva den i detalj, men jag ska lägga ut lite bilder och kort text senare i veckan.

Efter semestern så kändes Yla i balans igen så jag vågade prova söka med henne och hon gick helt kanon. Körde en figge i fredags och så tre på lördagen. De på lördagen var i ruinstaden på Rosersberg, de låg högt och med bra vind men avsiktligt lite kluriga i miljön, det var kul att se hur Yla ansträngde sig hela vägen, jobbade i alla legor och jag fick släpa henne ifrån området då hon ville köra mera. Jag vet att det låter vansinnigt i text, halvårs uppehåll och sen svåra figgar, men jag vågar nästan påstå att envishet tycks vara en självbelöning i detta djuret, och då menar jag inte bara i söket ;)