Ylas förberedande utbildning räddningshund

Målet just nu är att komma in på räddningshundsutbildningen. Närmast ligger den första av ett par förträffar. Dessa kommer hållas fram till årsskiftet. Under dessa träffar kommer det sållas bland oss kandidater från ca 30 ner till ung 13 st. Jag kommer förstås skriva hur det går under dessa träffar.

Här tänkte jag bara sammanfatta vad vi gjort hittills och lite hur jag tänkt. Har aldrig haft en nedskriven utbildningsplan, men hela tiden haft en ungefärlig i huvudet.

Den i särklass viktigaste egenskapen hos en räddningshund är miljösäkerhet. Om hunden inte känner sig säker i miljön så kan den helt enkelt inte jobba. En av de viktigaste delarna i en hunds självförtroende är balans. Det jag tränar absolut mest med Yla just nu är balans, och framför allt att tappa balansen. Det låter lite konstigt, men det är helt enkelt så att Yla har bra balans, men om hon tappar greppet med en tass så spänner hon sig. Detta leder till osäkerhet och risk att hon blir ännu ostadigare. Nu tränar jag helt enkelt på miljöer där hon kommer halka lite. Hon får hoppa upp på stenar där inte alla fyra tassarna ryms säkert. Självklart måste man vara mycket försiktig så att hunden hela tiden lyckas återfå balansen. Ramlar hon och gör sig illa så förstörs ju hela träningen, man ökar osäkerheten hos hunden. Träningen kräver balansgång helt enkelt ;)

Balansträningen har gjort underverk för Yla, hon är mycket säkrare idag och finner snabbt nya grepp om hon halkar med en tass!

Förutom balans så handlar miljöträningen om erfarenheter. Sedan hon var valp så har vi åkt tåg pendeltåg, tunnelbana buss och fyrhjuling. Så fort jag ser konstiga underlag tex lösa plåtar, gallertrappor eller liknande så låter jag henne gå på dessa. Då är det lugn bestämdhet som gäller. Man får inte förstärka ev osäkerhet genom att locka hunden! Samtidigt är det viktigt att hunden känner att den har stöd från sin förare, inte bara att den tvingas in i en obehaglig situation. Detta är jättesvårt i verkligheten. Man får helt enkelt testa sig fram. Det viktigaste är att man själv har kontroll över situationen. Man får aldrig utsätta hunden för något som man inte tror att den kommer klara. Miljöträning skall vara spännande och bygga upp hundens självförtroende. Den ska ha skoj i miljön, och framför allt ha 100% förtroende för sin förare.

Gällande själva söket så började vi med skogssök när Yla var runt 8mån. Med skogssök menar jag tävlingssök som man kör i skogen. Det skiljer sig väsentligt från det typ av sök som man kör i räddning. Tävling i sök bygger på raka skick. Hunden skall springa rakt ut 50 m, plocka ev figge i skickets närhet. Hunden får inte fuska och ta en figge längre fram i banan som den råkar få korn på. Anledningen är att man på tävling aldrig får gå bakåt som förare. Om hunden fuskar fram i banan så riskerar den missa figgar som ligger tidigare i banan. Man kan skicka hunden snett bakåt men själv måste man gå framåt.

I somras gick vi ett räddningsläger. Detta är inte normalt, då man vanligtvis måste komma in på kursen först. Jag är väldigt glad att vi var ett gäng som fick chans att prova på. Det är det roligaste jag gjort med hund. Sedan dess har vi kört 1-2 ggr i veckan tillsammans med andra rookies under ledning av erfaren räddningshundsförare. Det har varit mycket lärorikt. Träningen går ut på miljöträning och framför allt att lära hundarna att finna vind. Vi har dock fått köra ett och annat frisök med, toppen skoj!

Parallellt kör jag nu en del lydnad. Det krävs lite sån också. Är också kul, men där är jag helt ostrukturerad...