Akitadagarna 2008

Enda sedan jag först hittade rasen så har jag tänkt att jag måste besöka Akita dagarna. Det har dock altid funnits ursäkter, det har legat långt bort, jag har haft annat att göra eller svår att få hundvakt... Kanske inte alltid de bästa ursäkterna ;)

Nu efter ung 8år så fanns det inga ursäkter. Har man en Akita så måste man ju gå på Akita dagarna!

Som tur var så var det i Norrköping i år så det var ju skapligt nära från Stockholm.

Akitadagarna var i år två dagar. Lördagen var tillägnad tipspromenad, lydnad, eftersök och gemensam middag. Söndagen var heldag med utställning. Som tur var för mig och Yla så var även lnghåriga Akita välkomman på den inofficiella utställningen. Så jag anmälde mig och Yla till klubbmästerskapet i lydnad och till utställningen. Sedan började lydnadsträningen. Vi gick ju redan på en grundlydnadskurs så vissa grunder fanns. Det vart i alla fall hårdkörning på platsliggning, liggande, ställande under gång mm. Samtidigt så gick vi både spår och sök så det vart lite knappt om tid. Men det kändes illafall som om vissa moment satt fint.

Så väl kommen till tävlingen så var jag säker på att ha platsliggningen och friaföjlet bra och allt utom hoppet skapligt. Tävlingen började, Yla vart helt bortkopplad. Hon svarade inte på tilltal, gjorde inga kontaktsök, och körde nästan helt på samtliga moment. Poängen slutade på ca 54 och då var domaren hemskt snäll!

Vart mycket lärorikt, måste börja köra hela program innan man går på tävling ;)

Som en tröst så gick Yla ett prova på viltspår klockrent. Det var första riktigt bra spåret där inte jag var spårläggare, jätte skoj!

Sedan vart det tältresning och middag. Efter middagen satt vi några stycken och pratade skit famför en öppen eld medans kvällen blev till natt. Yla låg och just Ylade istortsett hela kvällen så jag satt och var lite orolig för den kommande natten i tält. Yla hade knappast sett tält ens på bild innan men när det vart dax att sova kröp hon tveklöst in i tältet och lade sig till rätta. Hela natten i tältet var hon helt tyst!

På söndagen vart det frukost och ihärdigt kammande, vid elva började utställningen. Långhåren började så efter hannarna så vart det Ylas tur. En något nervös husse och en aningen förvirrad Yla sprang runt i lite olika mönster och ställde os i olika ansträngda positioner. Tandvisningen gick bra men vid svansmätningen tröttnade Yla och dummade sig lite. Betygen var dock iallafall utmärkta. Hon är två centimeter för kort och förstås långhårig men i övrigt så var allt med beröm godkänt, jätte kul att höra.

Va en jätte skoj helg, är verkligen en bra rasklubb och en ras som ger ett bestående intryck. Längtar redan till nästa år, då ska lydnaden fungera...